I imperialismens ruiner

Texten publicerades ursprungligen på Krakels instagram, och senare i en förkortad version i Clarté 3/2021 tema Brott och straff. En text av Krakelmedlemmen Michaela.

➖

För tjugo år sedan startade USA och Storbritannien krig mot och i Afghanistan. Strax därpå skickades svenska militära styrkor till landet. Det brukar benämnas som ”den svenska insatsen i Afghanistan”. 

Antropologen Michel-Rolph Trouillot skriver i Silencing the past: Power and production of history att historien består av två delar: det som hände och det som sägs om det som hände. Det första är den sociohistoriska processen, det andra vår kollektiva kunskap om denna process, historieproduktionen.

Vi hör om bistånd, men inte om krigföring. Vi hör om att hjälpa på plats, men inte om vapenexport. Vi håller Musikhjälpen och Världens Barn – sedan utvisar vi afghanska unga till samma land dit vi skickar 10 000 svenska soldater. Kapitalismens absurda och samexisterande polariteter. 

Tusentals svenska soldater och officerare har deltagit i det neokoloniala kriget. Man har gömt sig bakom ord om att införa demokrati och stärka mänskliga rättigheter. Här inleddes det ”globala kriget mot terrorismen”, den dimridå bakom vilken ekonomisk-politiska intentioner framträder.

Striderna har fortsatt, år efter år, i en stigande takt. USA har geopolitiska intressen för sin krigföring kring Mellanöstern. I När kapitalet tar till vapen – Om imperialism i vår tid poängterar Andreas Malm att det delvis beror på att USA fortsatt behöver kontrollera kapitalets viktigaste råvara: oljan. 

Regeringens egen utredning om den svenska militära närvaron i Afghanistan fastslår att vad man till syvende och sist uppnådde var att stärka relationen till USA och Nato. Det vill säga: Sverige allierade sig med USA i krigföring mot Afghanistan och kunde därmed värna imperialistiska förhållanden i syfte att skydda kapitalets intressen.

I texten Om globaliseringsrörelsen skriver Gilles Dauvés att fienden, kapitalet, idag är vag och osynlig, den är abstrakt men ändå verklig. Visst är det så. För hur många gånger har vi inte hört att Sverige är en av världens största vapenexportörer? Det är abstrakt, det är ord. Men för den människa vars kropp kulan träffar, ändå så verkligt. Krig drabbar den som lever i det. Ordet ”krig”, blott fyra bokstäver.

Sverige producerar och säljer krigsmateriel till både krigförande länder och till diktaturer, däribland Förenade arabemiraten, USA och Pakistan. 2015 gick 85 procent av den totala vapenexporten till länder som deltar i väpnad konflikt. 

Den svenska krigsmaterielindustrin omsätter ungefär 30 miljarder kronor per år. Stridsflygplan från Saab AB, ballistisk stålplåt från SSAB. Och såklart: ammunition, kanoner och sprängämnen. Saab AB, vars största ägare är familjen Wallenbergs investmentbolag Investor, dominerar. I år fick Saab AB beställningar på 97 miljarder kronor, och beslutade att dela ut 622 miljoner kronor till sina aktieägare.

Vapen som producerats av svenska företag har använts i många krig, däribland Afghanistan. Ibland har vapen exporterats till båda sidor i en konflikt, som till Indien och Pakistan. Saab AB har 18 000 anställda. Ägarens makt cementeras när arbetarna på löpande band tvingas producera krigsmateriel som används för att kuva allt motstånd mot den kapitalistiska världsordningen.

Louis Althusser skriver, med marxska ord, i On the reproduction of capitalism: Ideology and Ideological State Apparatuses att varje system måste, samtidigt som det producerar, reproducera sig själv. Annars dör det. Kapitalismen måste därför reproducera produktivkrafterna och de existerande produktionsförhållandena, och gör det bland annat genom ideologiska apparater och repressiva institutioner.

Althusser skriver: ”Ideology have material existence.” Genom att konstant reproducera idéer om den andre – muslimen, terroristen – förstärks och upprätthålls produktionsförhållandena. Och genom att skicka militära styrkor och dessutom exportera vapen kan man erövra territoriell kontroll och utplåna motståndet, för att reproducera produktivkrafterna och intensifiera kapitalackumulationen.

Krigföring, vapenexport och militära styrkor upprätthåller, och reproducerar, kapitalismens själva grundstomme: Den koloniala terrorn. Den ägande klassens kontroll över produktionsmedlen. Produktionsförhållandenas maktrelationer.

Låt nu det som hände, och det som sägs om det som hände, vara detsamma: Att 20 år av militär ockupation och väpnade strider har lämnat en exploaterad afghansk befolkning i imperialismens bombade ruiner.

Michaela

➖